Idag var det dags att testa på klass 2 för Vizzla i Söderköping.
Vi hade ljud i alla moment förutom det avslutande hopp-metallapport. I Motala var hon helt tyst, så nu funderar jag ju på om det har med skendräktigheten att göra, eller om det var värmen i somras som ”hjälpte” oss på traven då…. Många funderingar och få svar 😉
Mats filmade hela vårt program 🙏 och jag har tittat på det så många gånger, skrivit ner vår hemläxa från idag! Listan på detaljträning ser ut så här:
- Position vid halter (jag måste sakta ner vid helt om halt!)
- Bakåt marsch
- Fokus när jag har ryggen emot
- Position i rutan
- Uppsitten
- Träna gruppmoment med olika störningar
- Nya ingångarna i alla lägen!
- Ljuden – Belöningsförväntan? Osäkerhet?
Vi nollade ett av de moment som i förväg kändes mest säkert, vittringen! Pinnarna låg i en cirkel och hon kollade av de närmsta för att sen nosa på backen. När hon kom på att det var vittringsprov som gällde, kollade hon av de pinnar som hon redan nosat på men missade de bakre… 🙄
Det mest ”sköra” momentet inför tävlingen, fjärren, gick över förväntan! Det skiftet vi nött och stött de senaste veckorna från sitt till stå fungerade kanon!! 🤩 Hon gjorde en liten förflyttning med höger framtass vid båda skiftena ligg-sitt, dessutom behövdes ett dk vid ett skifte då hon stördes av gruffande hundar vid sidan av planen.
Kan trots dagens ”flopp” ändå känna mig lite revanschsugen, Vizzla kändes pigg och glad, det ger mig en sporre att träna vidare på de svaga länkarna i kedjan även att jag vet att ljud är ett av de värsta bekymren man kan stöta på…. Om två veckor är det dags igen och för kort tid för ”underverk”, men men 🙃 En 8:a på dagens vittring hade räckt till uppflyttning #closebutnotcloseenough
Vizzma 